Idag blir min lillebror Simon 17 år. Förstår ni? 17 jävla år? Det är sinnes.

Då blir det kalas här i eftermiddag så jag som är ledig får väl sätta igång med att städa. Rättvist? Nej. Inte det minsta, men vem ska annars städa liksom? Baka gjorde vi för fulla muggar igår. Simons hallongrottor var nog de fulaste jag någonsinn sett. Han ville ha mycket sylt, men förstod inte att när mamma sa att det inte gick, att det verkligen inte gick. Så han ösade på med sylt och hur blev resultatet? Kaos. Haha. Vet ni vas Simons kommentar blev då? "Det syns ju att de är hemmagjorda?!". Haha, ja det gör det ju absolut.

Simon var en ängel som liten, han var alltid snäll och gullig. Han bad och bönade för att få vara min "slav". Han ville springa och hämta vatten när jag var törstig, han ville massera och klia mig, han ville leka med mig och hämta och lägga undan alla leksaker. Han ville göra det andra ville och vissa dagar tvärtom. Precis så som det ska. Han kallades för prinsen. Han var en söt och snäll liten unge alla önskats sig. Han ville alltid pussas och kramas och säga fina saker om andra. Men under hans uppväxt, från 13-14 år ändrades allt. Istället för att tycka om andra började han att bara älska sig själv. Vi känner han nu som, Simon som bara älskar sig själv. Men jag vet att det är fel, det är inte den Simon han vill vara. Men han tillåter inte mig att hjälpa honom och eftersom jag aldrig får det, eftersom han aldrig lyssnar på någon, eftersom han är ett ego blir det svårt att vara med honom utan att bli irriterad. Även om du gör mig så fruktansvärt arg och besviken älskar jag dig så mycket. Man kan egentligen inte ha någon bättre lillebror men fan vad jobbig du är. Puss på dig ditt EGO!

Grattis Simon Tommy Olsen på din 17 års dag. Jag älskar dig, glöm aldrig det! ♥