♥

Nyss när jag satt och skrev om min ängel så blev det låten "True Colors" på Spotify. Varför är du inte här? Det var inte meningen att du skulle försvinna, det var bara ett stort misstag! Kom och krama mig..

Jag vill säga att vi ses snart, för jag vill träffa dig.. Men snart går inte. Snart är för snart. Men stanna där du är så ses vi. Vi ska ses min ängel, men inte snart. Det är ett tag kvar.. Du är med mig hela tiden, i mitt huvud.. Men jag vill ha dig här. Du skulle få vara hur dryg du än ville, fråga alla jobbiga frågor, du vet sånna frågor bara du ställde och jag ville nästan slå dig för du var så jobbig ibland. Men om du skulle komma skulle jag bara krama dig och vara glad, svara på alla pain frågor och allt du ville.
Jennifer och Niina är dom starkaste just nu. Hoppas du är med dom varje dag. Och hoppas du har det bra. Vad vet jag?

Jag la den på ett ställe för att komma ihåg vart jag lagt den, men vart fan är den?
Helt otroligt, förra sommaren gick min mobil sönder på hultsfred festivalen, jag lät minneskortet sitta i mobilen för att inte tappa bort det. Hade tusentals bilder, bland annat från just hultan. Men sen kom jag på att jag skulle slänga mobilen, och därför tog jag ut minneskortet. Jag minns att jag la det på ett ställe för att minnas vart jag lagt det, men vet ni vad? Jag minns för i helvete inte! Och vet ni vad det värsta är? Mobilen är kvar, jag har inte ens slängt den. Kul, nu har jag en trasig jävla mobil utan minneskort.
BRA SANDRA! BRA GJORT!

Imorse gick jag upp innan 08.00 för att städa. Så sagt och gjort, 09.00 var jag klar. Det var skinande rent, men då kom jag ju på att jag skulle ha ett minneskort någonstans. Och det var verkligen svårt att hitta så jag rev ut allt från min skrubb, allt från alla garderober, hyllor och byråer. Vill ni veta hur det ser ut? Första tanken är. WOOOOOOOOW, har det slagit ned en bomb här?! Sen, nej.. Det är skrotsamlar Sandra som aldrig slänger saker. Därför är det 2 meter hög skrot på HELA sandras golv! Helt seriöst, jag måste lära mig släga saker, jag har aldrig slängt en pryl! Men nu börjar jag fatta hur det egenliten står till eftersom man inte ser mitt golv, för det är täckt med en jävla massa saker. Fan.

Just nu skulle jag behöva min Stephany här! Hon som alltid ville ha mina saker men jag sa nej. HUR DUM FÅR MAN VARA? Kom tillbaka. Du ska få allt jag äger och har! Allt, allt... ALLT!
- Steph: "Sandra, kan inte jag få den här av dig?"
- Jag: "Nej, jag vet inte.. Det är ju ett minne jag har.."
Vem fan bryr sig om en gammal prydnad eller ett foto, eller kanske ett klädesplagg. Jag kan tänka mig att jag tyckte det var fult, men vågade inte radera nått som hade betytt. Men nu är du borta, jag vill inte radera dig. Kommer aldrig göra det heller! FAN FAN FAN! Kom hit och hjälp mig slänga alla mina saker.. Älskade Stephany! ♥



Hur som, det är inte lätt att sköta en blogg har jag märkt. Jag har väldigt lätt för mig att glömma bort den. Men ska försöka lägga det på minnet, att jag faktiskt har en blogg alltså!

"Jag har alltid varit blond. Jag föddes med vitt änglahår och behöll mitt blonda hår upp till vuxen ålder. Visst, jag har slingat det i olika blonda nyanser: silverblont, guldblont, mörkblont, platinablont. You name it, I've had it. Jag tyckte att jag gjorde rätt stora förändringar, men egentligen var jag hela tiden blond.
Min övertygelse om att fortsätta vara blond baserades på diverse hårregler som sa att blont passade min hudfärg bäst och att du egentligen aldrig passar bättre i en helt annan hårfärg än den du är född med. Känner du igen de klassiska hårreglerna? /.../ I hemlighet hade jag dock länge sneglat på tjejer med glänsandebrunt hår. Ni vet sådär riktigt blankt, skinande brunt hår?
Mitt blonda var aldrig blankt. Det spelade ingen roll hur mycker glansspray jag dränkte det i. Håret såg antingen matt eller fett ut.
Så, jag börjadefundera på om jag faktiskt skulle våga färga det brunt. Det kändes som en revolutionerande tanke. Under samma period i mitt liv bytte jag jobb och köpte en ny lägenhet. Inget av det kändes som en så stor förändring som att byta hårfärg.
Jag tog mig mod till mig och sa till min frisör att jag ville få rödbrunt hår! Hon var verkligen tveksam och gav mig några mörkblonda slingor.
- Ni blonda tjejer vågar aldrig göra någon stor förändring. Det är den största utmaningen att få en blond tjej att byta hårfärg. Så, vi låter dig fundera...
Jag gick runt med mina mörkblonda slingor en vecka och kände mig hur trist som helst. Var jag verkligen en av de omöjliga blondinerna? Jag ringde frisören.
- Gör det rödbrunt! Sagt och gjort. Efter det frisörbesöket gick jag (något chockad) hem med rödbrunt hår. Det tog några dagar att vänja sig och visst fick jag panik några gånger framför spegeln. Men jag var samtidigt stolt. Jag hade vågat!
Dagarna efteråt slogs jag av att alla jag mötte sa samma sak: 'Det ser så naturligt ut! Dina färger i ansiktet kommer verkligen fram'.
Så, kanske måste inte den hårfärg du alltid har haft vara den som passar dig bäst. Och kanske kan du också våga testa något nytt? En ny färg, ny klippning eller en ny trend på naglarna? /.../ Känns tanken läskig? Tänk såhär: Vad är det värsta som kan hända? Att det blir fult och att du ändrar dig. Vad är det bästa som kan hända? Att du hittar din stil eller att du får en rolig period som flammande rödhårig. /.../ Om en stor förändring inte känns rätt - du kanske är en av dem som redan hittat din hårstil (grattis!) kan du satsa på ett snyggt hårsmycke eller en ack så trendig retro-håruppsättning /../ som ger dig den där extra partypiffen.
I sommar kanske jag blir blond igen. (Min frisör har lovat att det går!)
Och det som är så roligt med hår. Du kan leka med det, förändra det och kanske hitta något som passar dig ännu bättre!" Skriver Carin Karlsson, Mode -och skönhetsredaktör på amelia.

Skrapade ihop en ny header lite snabbt. Får se hur längre den blir kvar.

VI SER DET SNÖR, DET VAR VÄL ROLIGT, HURRA!

Äntligen så får vi vår härliga vita vinter! Så jag har längtat.. Kan inte förstå de som tycker det är trist när snön kommer, har vi inte det hellre vitt, glittrigt och fint än grått, blött och trist?

I vinter ska jag lära mig åka skidor. Jag har inte gjort det tidigare på grund av att när jag gjorde det för 4-5 år sedan gick det åt helvete. Haha! Men nu jäklar ska det gå!

Ja, hur som helst är det svårt att blogga när man inte är hemma. Nu har jag inte varit hemma på mer än en vecka och veckan innan det vet jag inte om jag var hemma särskillt mycket. Har bosatt mig hos Joel och Emelie.
Jag känner kanske inte för att berätta vad jag har gjort den senaste tiden. Det tar 100 år. Men kan ta de lite kort.

Den senaste tiden har bestått av Emelie, Joel, Kärleksbråk, Bråk, Skratt, Gråt, Mera skratt, skratt och skratt, Fest, Jobb, Loppis, Mat och Träning.
Kanske en kort och tråkig förklaring. Men vad fan!

Min helg var i alla fall bra, eller? Jo det var den.
I fredags jobbade jag, sen var jag hos Emelie och hade myskväll.
Sedan i lördags blev det loppis, jobb och utgång. Mycket på en dag, men så det ska vara.
Vi åkte in till Uppsala så vi var där till 23, fortsatte våran förpärla med Hannah i en park. Haha. Bacardi Razz. Fyfan! Sedan gick vi vidare och träffa alla andra på Platina. Kvällen blev lyckad och jag är mycket nöjd.
Vi tog en taxi ut till Skäggesta (?) Där möttes vi av härliga läten, haha! Men natten fortsatte vara rolig där.
Söndagen.. Ja, vilken dag! Åkte i ett flak till stan, när vi kom fram skulle vi äta, men oups mitt kort var borta och min telefon var sönder. Hur lyckas man? Men hur som vi åt och sen tog jag tåget till Gävle till min syster som precis fått ett andra barn. Nu är jag moster åt Ronja och Kian. Underbara barn ♥ Längtar tills jag kommer dit nästa gång!

Idag. Vad händer denna dag? Kanske sitta här och slöa hela dagen, eller ska jag ta mig en spring runda kanske städa huset? Nej, nu vet jag inte alls. Vi tar det som det kommer!