HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR HÄR

Jag kan fortsätta hur länge som helt för det gör mig galen att du inte är här när jag vill att du ska vara här. Kan du förstå det och bara komma hit nu? Hur länge ska jag behöva vänta? Det här är bara så overkligt. Att veta att du faktiskt inte är HÄR. Fan. Jag älskar ju dig. Men jag har tagit åt mig så mycket som du sagt, som jag kanske inte gjorde förr. Du har fått mig att tänka på ett annat sätt. Jag lever idag, jag lever i nuet. Jag skiter i vad andra säger, för det jag gör och det jag vill ska jag få göra. Är det inte så?
Nu vill jag att du kommer hit och pratar med mig i timmar, ställ alla dina jävliga frågor som jag egentligen ville hålla för mig själv, men du fick mig att berätta. Hur gjorde du? Kom nu älskling. Kom och prata av mig. Du vet, var så där jobbig som bara du kunde vara. Stephany Parviainen, drottningen där uppe. ♥