Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, eller varför jag skriver men.. På något vis måste jag.

Om det inte vore för (...) skulle allt vara bra. Allt skulle vara som jag önskat att det skulle se ut. Men det går inte. Jag kan inte. Det är fan hemskt. Jag kan inte ens tänka mig det här längre och när jag försökte fixa till det rasade muren igen..

Om det inte vore för en annan så kanske jag kunnat fixa det. Men det går inte heller. För den personen är kall som ett isberg och släpper inte in någon annan än sig själv i världen.

Nej, jag kan inte fortsätta. Men jag kan inte fatta.. Jag kan inte fatta att ni inte ser något...

Går det att fortsätta?

Det är varken vänskap eller kärlek.