Det är en massa saker som hinner snurra i huvudet nu när jag är hemma och är sjuk. Jag vet inte om jag ska tycka att det är bra eller dåligt. Kanske är bra att dra en eller två funerare såhär ibland, men blir så förvirrad också. Hur ska man veta om man gör rätt beslut? Hur ska det kännas? Det känns bara så fel, men helt rätt. Fan.
Om allt bara kunde vara så som det ska vara, då skulle jag slippa alla jobbiga beslut, allt som tynger och gör så jävla ont. Varför?
Ingen har en förklaring, ingen. Vilket betyder att inte heller jag har det. En dag i taget.. En dag i taget.. En dag i taget, är vad jag tänker. Men är det så smart? Har tänkt så i flera år nu. Att jag ska leva i nuet, vad som händer lever jag i nuet. Visst, det är bra för stunden. Men, jag måste lära mig att tänka framåt, vad händer om jag gör såhär, vad händer inte. Vad vill jag ska hända? Nu skiter jag i allt och bara flyter med livet. Jag har ett fantastiskt liv, det säger jag inte ifrån. Men jag vill mycket mera med mitt liv än vad jag ger. Det finns inga gränser snart. När jag startar mitt race kan ingen stoppa mig! Ingen!

Jag skulle kunna fortsätta skriva om framtiden i timmar. Men jag blir bara rädd när jag tänker på det. Vad kommer att hända? Kommer jag börja plugga? Kommer jag ha tid med det nu när jag ska bli skiftledare? Vad händer? Vad slutar detta? Jag vet inte alls. Utan nu är jag där igen. Jag lever för Nu:et. Är det bra eller dåligt?
Det är säkert bra när man är barn, men nu är jag vuxen och ska ta hand om mig själv. Det känns som att jag borde planera lite bättre än sådär. Kanske komma på vad jag verkligen vill.

Nu slänger jag ut massa skit. Sådant som ingen bryr sig om. Men vad fan. Ni väljer att läsa..

Hur som, imorgon ska jag till Uppsala och träffa min fina vän Paulina. Busa med hennes små busiga ungar. På Söndag åker hon till Chile och är borta en månad! En månad! Det är jätte lång tid!