Sitter hemma och äter lite nötter såhär runt fyra, nu snackar vi tjockis. Men för att jag ska orka försöka mig på den där uppsatsen så behöver jag snabb energi. Tänkte göra tre läxor först, sedan ger jag mig på religionen. Fyfan lika jobbigt att tänka på den varje gång. Pratade med vår lärare idag om den. Hon tyckte att både jag och Emma försvårade vårt arbete. Men vad ska man göra? Man får inte kopiera och vi berättade att vi hade fler källor och skrev ihop en text efter det. Hur annars ska man göra? Knasig lärare det där alltså..
_______________________________________________________________________

Vad skulle jag egentligen skriva här? Klaga som vanligt? Nej. Inte den här gången, eller kanske lite. Jag saknar min vän, mer än vad jag någonsinn trodde att jag skulle göra. Vad är det här med att slita en vän ur famnen på en annan? Jag tvekar på om jag klarar det längre. Jag hatar det här. Den här känslan är jag hellre utan än behöva leva med. Såklart. Vem är inte det? Ni ser. Nu klagar jag igen. Hopplöst. Ett hopplöst fall och jag är hopplöst som inte gör något åt det. Men faktiskt. Jag har försökt och lessnat på att försöka igen. Eller snarare jag vill så jävla mycket, jag ger, försöker ge mer men min vän tar inte emot ger heller inget tillbaka. Inte till mig. Så nu har jag väl klagat tillräckligt för den här stunden...