Musiken dunkar, alla skriker av glädje och sorg! Tårarna forsar ned för kinderna, är det av glädje eller sorg? Både och. Efter detta är jag fri, helt fri. FÖR fri! Jag kände hur jag kommer sakna det, hur jag kommer sakna alla mina godingar. Jag pratar såklart om studenten. En av de bästa sakerna som har hänt är just studenten. Att åka flak. Tro mig det finns inget så roligt, kunde jag skulle jag göra om det!

Ett ögonblick som jag aldrig kommer glömma. Ett ögonblick jag gärna vill se igen. Ett ögonblick jag kan tänka tillbaka och verkligen minnas i detalj.

Expobrudarna -SPRIT.FEST.TUTTAR (.)(.)

Min bästa vän, som alltid finns där, som alltid väljer att lyssa på mig. Som är ärlig och säger som hjärtat gör.
Min bästa vän är som en hjälte för mig. När jag behöver hjälp, när jag mår dåligt, när jag mår bra, när jag inte vill och när jag vill så finns han där. Ni såg rätt, jag skrev 'han'. Jag har haft en jobbig period den sista tiden, glidit ifrån människor jag älskat. Men hela tiden fanns han kvar, hela tiden stöttade han mig. Han lyssnade och svarade godhjärtat. Även om det inte alltid va det jag ville höra, hade han rätt.

Han jag pratar om är Joel Larsson.
Joel och jag lärde känna varandra för 3-4 år sedan. Det var inte så länge sedan, men det känns som jag kännt honom hela mitt liv. Han är min soulmate. Joel är också mitt ex. Så alla som säger att man inte kan vara kompisar efter ett förhållade, ni har så fel. För 2 år sedan knasade det till sig i vårat förhållade så jag valde att gå min egna väg. Men efter ett halv år blev vi vänner igen, vi är nu bästa vänner. Han kommer alltid ligga närmast hjärtat. No matter what! Vi har gjort ett och annat tillsammans. Både när vi var ett par och nu när vi är vänner. Oj oj! Han är världens bästa människa! Jag kan inte förstå hur man kan vara så god. Han har ett varmt hjärta! ♥



Jag har även en till liten filur jag kallar för bästa vän, hon kallas för Nisse men hennes riktiga namn är då Emelie Lindsten. Hon ligger nära mitt hjärta hon med.
Vi funkar oftast bra tillsammans, men vänner bråkar och tjaffsar ibland. Vilket vi också gör, men men. Så är det väl, man har jobbiga stunder sen har man även världens bästa stunder också. Och jag tycker att dom överväger!
Vi brukar omgås varje dag, busa och mysa. Och något vi är bra på är festa. Haha. Ja, vi är bra på mycket annat.

Jag har kännt Emelie sedan högstadiet. Jag ångrar inte en minut med min Nisse Pisse! ♥

Min dag, idag. Jag vaknade upp brevid en trött Joel. Han var trött efter en helg i Stockholm, med massa julklappshandlingar. Hur som, vid 10 fick det vara nog. Då gick vi upp och åt adventsfrukost. Det är 4e advent idag. Helt otroligt, inte ens en vecka kvar tills det är jul!

Efter vår mysiga frukost, då kollade vi på några One Tree Hill avsnitt, pratade och kramades. Nyss åt vi lunch och Joel åkte iväg på match för 2 minuter sedan. Här sitter jag ofixad. Så ska byta om så jag är redo att sitta en iskall ishall i timmar för att kolla på bröderna Larsson krossa motståndarna. Hehe.

Matchen börjar 16.00, då är den inte slut fören ikväll. Och då ska jag bara ta det lugnt, klippa Theodors kaluffs och kanske ett eller flera OTH (One Tree Hill) avsnitt. Skulle inte sitta fel en Söndagskväll! Imorgon är det dags för jobb igen, är bara ledig på Tisdag och då ska jag köpa den sista julklappen. Vart tog min sköna ledighet vägen? Tänk att det är något varje dag. Men men, är man ung och smart. Varför inte utnyttja det? :)

Någon som vet? Någon som kan tala om vad kärlek är för alla? Vad betyder det? Ett annat ord för kärlek. Det är min tur att tala ut om vad jag tycker vad kärlek är. Vi alla har olika åsikter om allt och alla, så kommer det att förbli resten av våra liv. Så det är bara att börja acceptera.

Nå väl, vad är kärlek? Kärlek för mig är allt. Hat, Ilska, Sorg, Glädje, Förtroende, Äktenskap, Förhållanden, Vänner, Familj, Husdjur, Skola, Jobb, Naturen, Hemmet, Livet. Vad man än gör, vad man än säger är det kärlek. När ma säger något menar man något och det betyder för vissa. Det är kärlek. Så vi kan säga att kärleken finns runt oss allihopa absolut hela tiden.

"Kärlek är vänskap, vänskap är kärlek!"

Kärlek förknippas oftast med förhållanden och äktenskap, det är pågrund av att man är "kär" i en viss person och där kommer ordet kärlek. Om man är kär i någon ska man kunna visa alla känslor, lita på varandra, kunna vara ärliga och oärliga, men allt ska alltid menas med ett bra slut. Med kärlek.
När man har ett förhållande och vill hålla kärleken vid liv, måste man lyssna på varandra, prata med varandra, berätta varje känsla så man inte uppfattar något fel, man måste ha massor med kul, visa uppskattning, göra uppoffringar och pussas och mysa ofta.
Om man har en pojkvän/flickvän lär man känna skilland mot sina vänner. En relation till en vän är kärlek, men kärlekn till sin partner kan vara mer intim. Det är inte bara det som är skillnaden från kärlek till kärlek. Kärlek ger man till de man bryr sig om och älskar. Även om det är en sak, en växt, ett djur eller en människa. Kärlek är det viktigaste vi har här i livet enligt mig. Hur skulle man klara sig utan det man älskar?
Som sina vänner, sin familj, sitt hem, sin mobil och sitt jobb. Det skulle aldrig gå. Aldrig.

Musik är också kärlek för mig. Jag skulle aldrig klara mig utan det och jag blir lycklig när jag hör musik. Musik förknippar jag med massa olika minnen. Kärleksfulla och betydelsefulla minnen. Även minnen jag inte ala gånger vill minnas, minns jag på grund av låtar, låttexter, rytmer. 

Kärlek ger en ofta extra slag i pulsen, gör så blodet rusar lite fortare, gör dig varm och får dig att tänka. Alla gånger leder inte kärlek dig till det bästa, det kan leda dig till det sämsta. Men hur bra är inte det? Om man bara skulle få gott hela tiden skulle man aldrig uppskatta det goda tillslut och man skulle aldrig kunna ta emot det sämre, vilket vi måste göra. Någon gång, eller några gånger i livet är det vår tur. Det är lika bra att vara beredd. Kärlek är svårt, och livet lika så..

 Så jag tycker kärlek är mycket mer än bara en känsla. kärlek för mig är en livsstil. Ett sätt att överleva.


Amor Vincit Omnia ♥

Klockan är bara tjugo över åtta, snart halv nio så någon mat har jag faktiskt inte hunnit proppa i mig. Men det jag har ätit är några rutor choklad. Choklad från min adventskalender. Hade missat några dagar så fick faktiskt 4 stycken. Ganska mumsigt såhär på morgonkvisten.

Alltså, jag kommer aldrig växa ifrån julen. Det spelar ingen roll om jag är 10 år eller 20 år. Jag måste ha en chokladkalender varje år (Minst en!). Baka julbak, äta pepparkaksdeg tills man nästan spyr, kolla på kalle på julafton är ett måste! Man blir som ett barn igen när julen kommer. Det är mysigt tycker jag. Och julens familjemys, bara det är underbart! 

Men hur som, det här åt jag idag; 4 choklad bitar från julkalendern.  

Mina föräldrar. Dom mest underbaraste männsikor på denna jord! Dom som alltid ställer upp, dom som alltid får dras med mig både dåliga och bra dagar. Dom som jag har närmast hjärtat och älskar mest. Vilken skulle kunna ta deras plats ingen alls!

Men vilka är dom? Jo. Min pappa heter Ulf Tommy Roland Olsen, och min mammas namn är Anette Kristina Olsen (Tidigare Johansson). Dom har varit gifta i 18 och ett haft år nu. Som unga hade de ett gemensamt intresse, vilket såklart var fotboll.
Jag minns en dag jag satt och pratade med pappa, ochjag frågade varför han föll just för mamma. Då berättade han att han hade sett henne spela i A-Laget och hon var så bra att han höll på svimma. Pappa var också en av de bästa, så han kunde sin grej och föll för mamma. Han gick på varje match och kollade och tillslut började de träffas. Och tur var väl det!

Min pappa har ett barn sedan innan han träffade min mamma. Det är min syster Malin. Hon är 31 år och bor i Gävle. Har två underbara barn. Och jag saknar henne ofta för vi ses nästan aldrig. Tyvärr!

Pappa är en riktig klippa på att laga mat, han har ingen utbildning men han kan göra riktiga lyxmiddagar, medan mamma meckar bilar, lagar tv apparater, mobiltelefoner och allt! Hon är något sjukt händig min moder. Jag vet nog ingen annan mamma som är så smart och händig som min mamma. Hon kan allt. Jag vet inte hur hon gör, men hon gör allt. Hoppas att jag tar över både mamma och pappas kunskaper. Då blir jag glad!

Mina föräldrar, dom är inte bara mina föräldrar. De är mina bästa vänner också. Jag älskar de så djupt in i hjärtat och älskar att vara med dom. Med pappa älskar jag att pimpla på vintern, då vi kan grilla och mysa hela dagen. Just det, min pappas största intressen är sport och fiske!
Med mamma älskar jag våra filmkvällar, shoppingdagar och ja såklart alla dagar. De är så underbar människor och jag är stolt över dom.

Jag har jordens BÄSTA föräldrar! ♥

Min första kärlek. Detta kan vara mitt kapitell kan jag då säga. Eller? Kanske tvärtom? Har ingen aning, men kär har jag då varit.

Men som sagt, min första kärlek. Allra första kärlek var när jag var 13 år. Jag hade precis slutat på Bruksskolan i Söderfors och börjat på Aspenskolan i Tierp. Det var mycket spännande, bara massa nya männsikor och som alltid har jag lätt för att prata och skaffa nya vänner. Sagt och gjort, nya vänner, ny skola. Jag trivdes så bra! Jag började umgås med ett "gäng" i Tierp. Träffade då en kille som jag blev tok kär i. Varje gång någon pratade om honom, eller när jag såg honom, eller om han ringde eller skickade sms fick jag som ett rus i hela kroppen och blev nervös. Jag vet helt ärligt inte om jag vågade svara alla gånger han ringde. Vad skulle jag säga? Att han var fantastisk? Att jag var förälskad? Nej, gosh. Det kunde jag inte. Jag hade ju fullt med fjärilar i magen!

Vi hade en underbar tid tillsammans, men med tiden höll det helt enkelt inte. Vi båda gick vidare, glömde varanda och pratade inte mer. Väldigt tråkigt att man inte kan vara vänner. Jag önskar idag att det hade blivit så. För det jag minns av honom var han underbar. Även våra vackra bråk.
Jag minns en gång vi skulle tälta ute hos vår kompis i skogen. Då min pojkvän som han då var började sjunga fula sånger om mig, så jag slog till honom så han började blöda näsblod. Hemska vi var. Haha. Men det var endel i vår charm.
En dag i skolan, närmare bestämmt Fredag den 13. Såg vi varann och bara vände. Mina kompisar sa "Sandra, titta rakt fram! Där är han, vänd! Vi vet vad som händer. Det är fredag den 13:e!"

Alla tråkiga lan kvällar i olika hem och garage jag varit på. Alla gånger han pratade om sin moppe, eller kross eller DT eller vad han nu kallade den. Så tråkigt jag tyckte det var, men jag fick ju höra han prata och bara det var ju värt. Tänk att jag faktiskt kände såhär för honom. Det är inte så lätt att glömma den första kärleken. Jag minns oss. Jag minns honom.

Det finns så mycket att säga. Men vad vill ni att jag berättar om min första kärlek?

Varför inte starta på en gång? Vem är jag och vad vill jag här i livet?

Jo, jag är nämnligen Sandra Berit Kristina Olsen, jag föddes år 1991 och är uppväxt i en liten by, eller faktiskt en liten 'ö' som kallar sig för Söderfors. Här har jag bott i 19 och ett halv år ungefär. Jag bor i en röd villa med vita knutar. Men vi kör ingen volvo och vi äger heller ingen hund, så vi får inte svensson stämpeln här i familjen.

På fritiden umgås jag helst med mina vänner, festar, tränar, shoppar, umgås med min kära familj och har kul. Jag älskar att laga mat, pyssla och inreda. Men jag är sjukt dålig på att spara pengar. Det vill jag bli bättre på.
Just nu är jag singel, men bästa vän med mitt ex (som alla tycker är konstigt) men det funkar fint. Eller, ja. Det har funkat fint i alla fall.

Hur som helst, som litet barn var jag lugn. Jag skrek och grinade inte som alla barn gör. Det säger min mamma varje gång vi är och handlar och ett barn skriker. "Sådär var aldrig mina barn när dom var små!" Haha. Ja, hon är bra rolig min mamma. Men sedan när jag började på dagis hittade jag på en massa olidiga hyss. Som till exempel bet en tjej i kinden så hon fick sy eller som den gången jag skulle kasta gröt på min lillebror Simon (som gick på samma dagis) och gröten flög på alla andra runt hela bordet så jag fick sitta själv? Nej, nu låter jag nästan som en satunge, men tro det eller ej. Jag var en änglaunge!

Som tonåring har jag varit ganska lugn. Jag har haft upp och ned gånger, men vem har inte haft det? Jag har bytt och gått ifrån massa förhållanden. Fått hjärtat krossat och varit förälskad. Men jag har alltid haft mina vänner där, vissa har jag glitit ifrån och vissa håller jag fast vid. Det är synd när sådant händer, men det händer! Tro mig..
Jag gick på Högstadiet i Tierp, på Aspen skolan. Det kan varit en av de roligaste perioderna i mitt liv. Jag hade världens bästa klass, skola, vänner. Allt var som det skulle vara. Mitt liv var nog perfekt. Eller jag säger som Steffy, "ingen är perfekt, men jag är närmst". Jag spelade fotboll, älskade fotboll, levde för det.

Sedan var det dags för gymnasieval, jag tror jag satt hos min SYO varje dag! Jag visste inte alls vad jag skulle gå. Skulle jag gå Stylist? Handel? Ekonomi? Samhäll? Media? Natur? Vad ville jag gå?
Efter ett tag bestämmde jag mig för att jag ville gå Media, på GUC i Uppsala. Första året var jätte roligt, jag hade jätte rolig klass och det var spännande. Andra året, jag hade bytt pojkvän valt inrikting vilket vad Expo, träffat nya vänner. Visst det var en jätte rolig utbildning, men kanske det inte var värt att kasta tre år på GUC? Guc är en bra skola om man är skoltrött, för man blir lat av att gå där. Det händer inte mycket. Men vad gö det om tusen år? Jag klarade mig bra, fick bra betyg och hade bra sällskap, bra lärare men maten var vidrig.
Tredje året, jag säger bara FUCK NOOOOO! Det var så in i vassen mycket plugg det sista året, vajre dag, 24/7. Men på något sätt gillade jag utmaningen att plugga hela tiden, jag ville nå högsta betyg, jag ville klarade det och jag kämpade. Det var kul. Sen var det dags för studenten. Vilken spänning! Det var den värsta och bästa dagen ever! Jag hade så sjukt roligt, medans jag grät och inte ville sluta skolan. Jag hade ångest, jag ville vara kvar.

Nu ett halv år senare är allt förändrat. Jag umgås inte med samma människor, jag har hunnit med en hel del inom jobbbranschen. Jag började jobba som medarbetare på McDonalds i juni-juli. Jag slutade på McDonalds i September. Åkte iväg till Norge med en vännina. Kom tillbaka till Mcdonalds i November och nu ska jag bli skiftledare på McDonalds. Ja, tiden springer iväg och jag bara jagar den känner jag.

Nå vad vill jag?
Ja, jag vill nog ut och resa. Jorden runt, se alla värdigheter här i livet. Sen när jag är klar med det ska jag någon dag plugga och börja jobba med det som jag verkligen vill. Men som jag tror startar jag nog något eget. Det skulle inte förvåna mig i alla fall. Jag är ju lite så. Men en sak i säker. Nästa vinter åker jag iväg på en lång resa, antingen själv eller inte själv. Vi får se!

Där har vi lite fakta om mig.
Undra vad jag talar om i nästa del.. Spännande!

Gissa vem som har städat sitt ned bombande rum? Jo jag! Alltså hur det såg ut, värre än värst! Man fick gå i små gångar för att ta sig igenom rummet. Men nu skiner det, och lyser massa fina lampor som inte märktes innan. Så mysigt!

Nu ska jag hjälpa mamma lite här i hemmet. Snäll som man är, hehe. Nejdå. Hon har ju tagit hand om mig när jag har legat död. Fast, jag är ju fortfarande sjuk! Tyvärr :(
Jag måste bli frisk, jag orkar inte vara yr, jag orkar inte hosta till halsen blöder, jag orkar inte vara hemma längre! Jag vill jobba, jag vill bara ut och träffa mina vänner. Kan jag snälla få göra det?

Mamma kallar, bäst att gå och hjälpa till :)

Ha en bra kväll!

Det är en massa saker som hinner snurra i huvudet nu när jag är hemma och är sjuk. Jag vet inte om jag ska tycka att det är bra eller dåligt. Kanske är bra att dra en eller två funerare såhär ibland, men blir så förvirrad också. Hur ska man veta om man gör rätt beslut? Hur ska det kännas? Det känns bara så fel, men helt rätt. Fan.
Om allt bara kunde vara så som det ska vara, då skulle jag slippa alla jobbiga beslut, allt som tynger och gör så jävla ont. Varför?
Ingen har en förklaring, ingen. Vilket betyder att inte heller jag har det. En dag i taget.. En dag i taget.. En dag i taget, är vad jag tänker. Men är det så smart? Har tänkt så i flera år nu. Att jag ska leva i nuet, vad som händer lever jag i nuet. Visst, det är bra för stunden. Men, jag måste lära mig att tänka framåt, vad händer om jag gör såhär, vad händer inte. Vad vill jag ska hända? Nu skiter jag i allt och bara flyter med livet. Jag har ett fantastiskt liv, det säger jag inte ifrån. Men jag vill mycket mera med mitt liv än vad jag ger. Det finns inga gränser snart. När jag startar mitt race kan ingen stoppa mig! Ingen!

Jag skulle kunna fortsätta skriva om framtiden i timmar. Men jag blir bara rädd när jag tänker på det. Vad kommer att hända? Kommer jag börja plugga? Kommer jag ha tid med det nu när jag ska bli skiftledare? Vad händer? Vad slutar detta? Jag vet inte alls. Utan nu är jag där igen. Jag lever för Nu:et. Är det bra eller dåligt?
Det är säkert bra när man är barn, men nu är jag vuxen och ska ta hand om mig själv. Det känns som att jag borde planera lite bättre än sådär. Kanske komma på vad jag verkligen vill.

Nu slänger jag ut massa skit. Sådant som ingen bryr sig om. Men vad fan. Ni väljer att läsa..

Hur som, imorgon ska jag till Uppsala och träffa min fina vän Paulina. Busa med hennes små busiga ungar. På Söndag åker hon till Chile och är borta en månad! En månad! Det är jätte lång tid!

Bestämmde mig igår för att jag skulle vara duktig idag. Tänkte städa, träna och fixa med allt som jag har oklart, som jag inte hinner när jag jobbar. Men icke sa Nicke! Vaknade och var dunder sjuk! Alltid lika trevligt.
Jag har sovit bort hela dagen, och jag skojjar inte. Jag måste bli frisk nu! Jag har inte tid att vara sjuk..

Jag orkar inte sitta upp heller. Skriver när jag känner mig piggare och när jag har nått vettigt att skriva om!
CIAO.