Det är nu jag vänder en känsla. Det känns underbart för mig, men inte för dig. Tyvärr, men jag pallar inte torka upp skit efter dig. Jag kan inte vara en bitch som bara gör vad andra vill. Jag måste få ha en egen vilja. Människan måste få leva fritt och det gäller även mig.

Tänk att det finns de personer som säger att de hatar när folk blir lätt sura, för egentligen ingenting. Och precis de som säger så är värst själva. De blir sura för ingenting, skyller ifrån sig på andra och tänker på sitt egna i första hand. Ja, det finns alltid någon till allt.

Det jag vill förmedla i detta inlägg är att alla måste stå på sig. Våga tala ut, våga vara sig själv. Våga bli arg, om du känner att en vän har gjort fel, berätta det för din vän. För endel märker inte att de gör så jävla fel, men talar du om så vet de. Om de tar illa upp, skäller tillbaka, hackar och skyddar sig själv istället för att ta åt sig, är det ingen toppen vän direkt. En vän ska man kunna säga alla sina känslor till. En vän blir inte arg för att du säger hur du känner. Våga göra det du vill. Vill du säga nått men inte vågar? Stå på dig. Allt blir lättare efteråt. Jag kan inte förstå att vi människor ska ha så svårt att prata med varandra. Jag själv tycker att det är jätte jobbigt att prata ut med vissa. T.ex. sådana som bara tänker på sig själva, sådana som inte svarar när man säger något, sådana som bara ljuger och är falska och vänner som inte säger något, en bästa vän man vill säga allt till men man vet att man inte får något tillbaka. Det är det värsta som finns. Att veta på förhand att det inte är någon idé att säga sina känslor. Usch det är så hemskt.

När man väl vågar säga det till någon, säg det till någon du verkligen litar på om du inte vill att det ska läcka så fort du inte är där längre. Hur kul är det? När alla vet nästa vecka, fast du bara sagt det till en person? Inte så kul...